emelieakerlund

Okej. Here it goes. Här kommer mina tankar om hur allting känns just nu!

Ett år har gått. Jag har panik och jag bryter snart ihop så osäker jag är på världen just nu. Vad är menning med allt jag sysslat med i ett år om det inte gör någon betydelse nu?! :O

Min skola.
Jag trivs inte alls, jag har ingen glädje att gå dit. Jag sitter bara och kollar på klockan på lektionerna och jag försöker göra mitt bästa men ärligt talat, jag ORKAR INTE. Jag vill börja gymnasiet, byta stad och få nya kompisar.

Min familj.
Så många kvällar jag kunnat stanna hemma och umgåts med dom. Vad har jag gjort? Lagt all min tid ute, filmkvällar på Ljungdala eller hos Viktor? Vad har jag av det nu? Jag umgås inte så tätt med "filmgänget" längre och jag umgås inte alls med min komps Viktor som innan vad min älsklings kompis att cykla till och sitta och tramsa hos. Eller har jag smygit med att träffa Adam och varit med honom. Han har jag heller inte kvar nu? Jag har bara tramsat medans jag har kunnat umgåts med min familj och mysa med dom hemma. Jag älskar min familj och kommer aldrig förlåta mig själv om jag utsätter dom för något farligt! Jag skulle offrat mitt eget liv för att dom skulle få leva!

Mina vänner.
Agnes, vi umgås inte alls längre? Jag tycker det är synd för så roligt vi hade det tillsammans innan. Lisa och jag umgås desto mer och vi har inte varit ifrån varandra en enda dag på sommarlovet. Jessica, vi är som systrar och har känt varandra sen alltid. Viktor, jag var så lycklig när Lisa o jag var hos han på kvällarna och eftermiddagrna efter skolan. Alex, och gula huset. Gud vad det har hänt mycket där uppe. Saknar det och glömmer aldrig när vi skulle baka bullar! Tom, hur jag och Agnes kollade på film med honom varannan dag. Jakob, hur vi umgicks intensivt i två månader ungefär och sedan tog allting slut. Och Adam, hur jag blev högt över öronen förälskad i honom och sedan dess aldrig släppt tanken på honom. Sedan nyårsafton jag träffade dig verkligen insåg hur kär jag var i han. Hur jag har gått igenom bra och dåliga saker tillsammans med honom och hur jag har gråtit mig till sömns eller hur jag har somnat lyckligt med han i tankarna. 
Men Adam har alltid fått mig och le och mår bra, jag har varit lycklig som ini tusan under dessa månader! Även fast han har sårat mig ett antal gånger... Hur han har fått mig och lära mig nya saker och förstå saker. Hur han har fått mig och förstå vad kärlek är. Jag har i allting förlorat honom nu oxå och jag saknar honom och en del av mig kommer alltid älska honom och jag kommer aldrig glömma allting jag har haft tillsammans med honom. Synd bara att det tog slut så snabbt och att jag inte har dig kvar knappt.

Men nu är alla gamla händelser och dagar bara minnen och jag känner mig totalt vilsen. Innan så fort det var något "sprang" jag till Adam och sökte tröst. Nu är jag ensam och måste stå på egna ben och lära mig hitta den tryggheten själv igen som jag kände hos honom.

Sommaren var bra, Gabriel, K-stad Robin, killen med dem blå ögonen som jag gav en puss av bara farten som jag träffade på K-dagarna, Gustav som var nere på festivalen, och alla små flirtarna, o Martin. Jag vet inte men jag känner det som att jag måste vara fri just nu. Jag klarar inte av något.

Det jag försöker göra just nu är att stå på egna ben och hitta mig själv. Önska mig lycka till tack!

Varför? Det finns inga svar på mina frågor längre. Jag famlar i totalt mörker och jag vet inte alls vad som händer.
Jag vill inte ha det så här, känna mig osäker, otrygg och ha ett stort frågetecken över mitt huvud hela tiden. Vad pågår i mitt liv just nu och vad är dem rätta valen just nu?

"Emelie vad håller vi på med? Vad gör vi?" Ohja, den frågan ställer jag mig själv 24 timmar om dygnet:O Och ärligt talat, jag får ALDRIG något svar...

Jag vill inte leva så här, och jag vill ha min iPod tillbaka:(

Skolan är tråkig, hemsk och förfärlig. Jag längtar bara hela tiden tills vi slutar. Jag orkar inte vara social, aktiv och uppmärksam hela tiden. Ingen bryr sig ändå tillbaka så varför?
Jag känner mig ensam där, och jag saknar den gamla tiden på läreda. Det är jobbigt och känna att det var så mkt bättre förr och att jag bara längtade där ifrån innan.

Jag vill hoppa fram fem år. Jag vill inte vara ungdom i Hässleholm nu.

i mrn är det 10 månader och det betyder inte ett skit.

Assistent lägret var mkt roligt, särskilt nätterna^^ ;)

Idag började skolan. Tråkigt folk, tråkig skola och bästa schemat någonsin! :D Slutar tio över ett på fredagar! :D Wiiiie!

Varit hos tandläkaren idag, lagat min framtand som spruckit. Härligt och få det lagat och ska på koll i oktober igen :) Sen i morgon ska jag till doktorn och kolla min kramp som får mig o sluta andas nästan och om jag inte tål mjöölk. Så får väl tillbringa dagen där i mon ;)

Nu ska jag kolla tv och vila min armbåge som fick sig en smäll när jag trillade av stolen idag :O                 

Varit med Lisa idag, vi färgade om mitt hår^^ Nu är det mörkt brunt! :D

Sen har vi tagit oss runt i stan och ordnat lite olika saker. Jobbat, fikat, provat jeans, ordnat billiga sms, och gått ut med jycken! :)

Nu ska vi dra hem till Lisa igen och checka SATC, i mrn blir det lite mys med mamma^^
                            


                                          

Mår illa, så otroligt illa. Funderar på att be mamma o pappa om en semester vecka utomlands? Skulle behövt det.

Vaknade vid halv tre idag, skulle mycket väl kunna ha fortsatt och sova nårra timmar till.
Jag har ljugit för mig själv och för så många andra så länge. Jag vet att jag borde vara mer försiktigt pga saker som hänt innan men, jag gick ifällan och har samma skit nu. Jag ångrar mig djupt och ber om ursäkt till mig själv och min familj och närmsta vänner.

Jag kmr göra allt jag kan för att skydda min familj och för att få mig själv att må bra igen<3

Tänk hur en liten hund kan får alla och smälta? Lisa och Spott kom hit idag och vi bänkade oss i soffan och kollade tv. Poppe och Carro kom oxå och vi köpte McDonalds mat och satt där och chillade ett tag! :)

Sen tog vi oss en promenad ner till HemmaKväll med Spott. Fick bära han hela vägen hem, haha^^ Söt liten vovve det!

Ikväll blir det film, chips och dippa med Lisa!

Respektera mina känslor och mina val nu. Låt mig vara för evigt nu. Idag är en ny dag i ett nytt liv, jag tänker inte bete mig lika taskigt som du gjort mot mig!

Det är slut.

I'm not the girl that I just to be. I don't know what I have become?

"Är du singel?" Varför får man den frågan titt som tätt? I ungefär nio månader har jag bara tittat åt ett annat håll när någon frågat mig det. Nu tittar jag på personen och tänker Ser jag upptagen ut? Minns K-dagarna när en kille frågade mig om han fick pussa mig, för att slippa förklara, en massa onödiga frågor och skit sa jag "Jag är förlovad"
Jag stör mig så på frågan "Är du singel?" Skulle jag inte vatt det skulle jag inte stått och snackat med dig, och du förstör allt det roliga när du frågar det. Jag vill bara vända på klacken och gå.
Det är kul och titta och flirta en stund. Sen bara tröttnar jag. Ingen kille är riktigt. Alla är samma självupptagna svin som bara har sig själva i huvudet.

Från singel frågan till något helt annat, Någon sa till mig härom dagen, "När man älskar någon låter man den gå om den vill gå". Men varför så enkelt? Älskar man någon kämpar mig. Det har iaf jag lärt mig. Man ger inte upp så enkelt och man kämpar för den man älskar. Dock känns det skönt att du låter mig gå nu, för jag vill gå. Vill springa härifrån. Vill låta mig själv läka och plocka upp bitarna av ett trasigt liv. Men varför släppa mig så frivilligt?

Jag är svår. Jag har humörsvägningar och känner inget större behov av att ha någon vid min sida hela tiden. Jag kräver inte och få veta allting hela tiden, dock bara det som handlar om mig. Att jag stannar hos någon länge betyder att personen för mig betyder mycket och det borde den personen uppskatta. Jag sticker lätt när det inte passar mig och när jag inte vill mer. Går något väldigt fel eller något sårar mig börjar jag gråta, jag kan inte hjälpa det. Jag kan bara inte kontrollera mitt gråtande. Ibland behöver jag uppskattning och ett telefonsamtal för att må bra. Ibland räcker ett "Jag Älskar Dig Emelie" långt. När jag känner att du är osäker eller beter dig konstigt flippar jag ut.  Skriker, gråter what ever, på något vis kommer det ut från mig. Bara låt mig veta vad jag är för dig så mår jag bra, bara jag vet att jag är den enda. Kanske är det mycket och begära men jag skulle gjort det samma för dig. Även efter nio månader har du fortfarande inte förstått dig på mig. Nu är det försent men det är så jag funkar.

Det känns som någon dragit ur en stor tagg ur mig, men jag känner mig lättad och ska bara få det och läka igen. Det var länge sedan jag kände mig riktigt fri och kunde göra vad jag vill. Även fast jag saknar att sitta och vänta på MSN på dig lr ringa dig. Men sånt är livet, du var aldrig rätt kille för mig. Önskar bara du kunde sakt till mig att du älskar mig lite oftare och uppskattat mig mera. Ett "jag älskar dig" av dig gör mig bara glad, men jag kmr aldrig få det igen. Önskar dock jag kunde för, Allting skulle kännas bättre då <3

Jag är ledsen att allting behövdes avslutas så här. Men det är det enda rätta. Jag vet att jag kommer må bättre senare, även fast allting är skit nu.

Tack för Du förstörde, tack för att Du stöttade, tack för tiden Vi fick tillsammans, tack för att Du håll min hand och tack för sängplatsen inatt<3

Ledsen, förkyld och förvirrad. Herregud, hjälp mig.

Ledsen, förkyld och förvirrad. Herregud, hjälp mig.