emelieakerlund

Oherregud. Läste min gamla blogg. Från den tiden innan jag träffade Adam. Och ändå sedan första gånge jag träffade honom.
Det blev helt annorlunda, efter första inlägget om attj "jag har träffat Adam" har typ varenda inlägg haft något med honom och göra? Jag var fjorton (!) när jag träffade honom. Det var oktober 07. Snart fyller jag sexton?!
Nu har det snart gått ett år och jag vet inte .. Jag har gått igenom rätt mycket med killen. Det kännst tomt nu när det är slut? Snart har det gått ett år?! Saknar hans trygghet och få ligga i hans armar!
Jag minns det som igår när vi satt där tsm på bänken. Vi kändes så små, och allting var så enkelt mellan oss.
Det är jobbigt och tänka tillbaka på ett helt år har gått. Ett år som har fyllts med glädje, tårar, skrik, brustna hjärtan, telefonsamtal och söta sms och vykort.
Minns att jag inte vågade snacka med Adam i skolan innan. Men något har hänt med mig? Jag har förändrats och blivit så mycket mognare och lärt mig ta ansvar. Jag har lärt mig se Adam på ett annat vis också.
Det finns saker jag ångrar att jag har gjort och sakt, Alla våra tusen bråk. Men ... jag ångrar inte jag träffade honom. För från den dagen han klev in i mitt liv (22 oktober 2007) så har faktiskt jag börjat på en resa, att lära känna mig själv.

Jag ångrar inte att jag började älska honom, aldrig och kmr aldrig göra!
Och tack, på detta året har Lisa också kommit in i mitt liv. Utan dig skulle jag inte klarat detta! <3