Söndagen den 15 juni
Ny blogg, ny start och alldeles för ensam utan dig...
När allting känns fel, allting är fel.
Dagen går någorlunda bra, om jag puschar bort mina känslor. Men när det börjar bli kväll, då kan jag inte längre. Aldrig kommer upp. Jag gråter mig till sömns, eller så sover jag inte alls. Maten smakar inte gott längre och när jag får i mig något mår jag bara illa. Det som gjorde mig glad innan ger mig bara bekymmers ryker i pannan nu.
Och varför ska man behöva ge upp något man älskar? Varför kan man inte få vara glad och leva i sin rosa i lilla bubbla? Jag är ju inte bra på något annat tydligen? Vad jag än jag skriker folk på mig. Jag kan väl få leva i min rosa lilla bubbla och ha det bra. Men nehe, man ska ryka upp hela min samvaro och skaka om den för att sedan slänga tillbaka den ner i källaren för jag ska ha så svårt som möjligt och må bra igen och få vara lycklig.
Jag vill inte leva i något skyltfönster där alla vet vad jag gör. Jag vill inte att folk ska snacka om mig och diskutera mina val. Jag vill bara vara mig själv och få leva mitt liv. Sommaren 2008 skullle bli underbar och jag ville vara med dig denna sommaren. Men neej, skaka bara om min värld och säg till mig och glömma dig. Ja gör det, för då blir ju allting SÅÅÅ mycket bättre. Jag kommer aldrig förlåta dig för du får mig och tveka och må dåligt, du kan fixa det och du kan få mig och må bra det vet jag för du har gjort det så många gånger innan.
Du har bara gett upp allting om mig och kmr förmodligen aldrig mera lyssna på mig. TACK.
